Här kan du läsa en novell som kvalitetsmässigt förtjänar att bli publicerad Strandaren.
Jag hade precis sagt god natt till min mamma och skulle lägga mig i sängen. Jag hade förväntansfullt väntat på att det skulle bli nästa dag i snart ett år. Varje dag sedan senaste gången hade jag räknat ner dagarna och bara längtat efter att denna dag skulle komma. Äntligen skulle jag få bli en stor pojke, som skulle hinna uppleva ytterligare ett år till. Min sömn den natten var så otrolig, jag hade fått mycket morfin av läkaren för att orka dagen efter. Denna natt var inte som alla andra dock, jag vaknade upp av blod, svett och tårar. Jag hörde bara ett rop om mer morfin, sedan somnade jag igen. Morfinet gjorde mina drömmar så overkliga och hemska. Jag minns att jag drömde om att min mamma skulle amputera sitt hjärta till mig och jag ville bara vakna upp ur drömmen för att se om det var sant, men morfinet övertog min styrka att vakna upp och öppna ögonen.
Klockan var strax efter tre på eftermiddagen. Det var tomt i rummet jag låg i, vart var mamma? Sjuksköterskan kom in och undrade hur jag mådde, man såg att hon knappt sovit en blund denna natt, hennes ögon var helt röda och hon hade blåa ringar under dem. Jag svarade inte utan bad om att få träffa min mamma. Hon sträckte på sig och berättade det overkliga som inträffade natten då jag vaknade i nöd om att få ett nytt hjärta på min egen födelsedag och av min egen mamma.
