Ett ekosystem för människan, en vardag för djuren

När den gamla fågeln dog så begravdes han i jorden en bit bort från trädet som var hans hem. Efter några dagar hade kroppen multnat och alla döda djurdelar tog nedbrytarna hand om och omvandlade till koldioxid som lagrades under jorden i några månader. Sedan åkte koldioxiden upp i luften igen när den lagrats klart.

Just då hade en växt precis kommit över jorden och tog åt sig koldioxiden och kunde växa och växa tills den blev en stor blåbärsbuske. Blåbärsbusken fick jättemycket solenergi, koldioxid och vatten så den mådde jätte bra och många blåbär växte på den.

En dag kom en liten pilfink som hette Erik och han åt upp alla blåbären och blev jätte mätt. På vägen hem till boet blev Erik jättetrött och började gå på marken istället för att flyga. Då kom en orm som hette Stig och började skrika.

Nu kommer jag och äter upp dig! Skrek stig.

Erik försökte lyfta men hade ätit för mycket och var alldeles för trött för att flyga. Erik sprang så fort han kunde, men snubblade för att han hade så små ben. Tyvärr kom aldrig Erik upp innan Stig hann komma fram till Erik, så Erik blev uppäten. Stig blev jättemätt utav den lilla tjocka fågeln och började slingra sig hemåt .

Stig gick och la sig i sitt ormhål vid den stora eken.
Men mitt i natten vaknade han utav att det föll ner jord på honom och det krafsade över honom. Plötsligt blev det hål i taket och ett stort vitt och svart monster ramlade ner i ormhålet, det var en grävling! Stig blev uppäten utav den hungriga grävlingen som hette Ulf.

Ulf var en trevlig prick men också väldigt hungrig och en snok som låg och sov var ett väldigt lätt byte och väldigt mumsigt också för den delen. Ulf gick hem till sin familj och tog med sig alla ormen stigs ägg som mat till Ulfs ungar.

Ulf blev aldrig uppäten av något större djur och levde ett lyckligt liv med sin familj och fick många goda orm måltider