Hon som bröt mot normen och segrade

Sammanlagt har Kim spelat hockey i tio år i samma tjej lag. “Det här är något annorlunda, jag vill ta det till nästan nivå” hade Kim förklarat för hennes mamma och pappa flera gånger. Föräldrarna lägger inte märke till deras dotter längre, deras ursäkt är att det har “väldigt stressigt” på jobbet. Kim frågade hennes pappa flera gånger ifall mamma och han kunde komma och titta någon gång när hon spelar efter jobbet. Numera behöver Kim inte fråga, hon får alltid samma svar av föräldrarna, “vi har för mycket att göra på jobbet” gnäller hennes föräldrar.

“Hej du har kommit till Alex på Haninge hockey,” hörs det plötsligt från mobilens högtalare. Hon känner hur hon längre inte kan prata, det är som att munnen har blivit ihop limmad med super lim. Hur mycket Kim än försöker får hon inte ur sig några ord. “Någon där?, hallå?, hallå?....” harklar Alex sig. “Hej…. jag heter Kim, jag undrar ifall ni har en plats till mig i JK18?” med en kaxig ton tillbaka svarar Alex “Tjejer och killar spelar inte längre i gemensamma lag i Haninge hockey”. I sitt huvud Kim målar upp en bild framför sig hur Alex se ut just nu, lika irriterad som en dagis fröken är när barnen inte vill sova, hans kaxiga ton liknar killarnas i hennes skola killarna tror att det är de coolaste på hela skolan. Snabbt känner Kim hur ilskan växer fram hos henne, hon blir allt rödare och rödare i ansiktet, pulsen stiger hon skulle kunna nocka vem som helst när som helst nu.
Tvärt lägger hon på samtalet.

 ”Varför delar samhället fortfarande upp tjejer och killar?” utbrister Kim, hon vänder sig om och möter allas förvånande miner. Man skulle kunna tro att man spelar in en scen ur en film, alla sitter blixtilla och höjer inte ett ögonbryn. “Det är en norm...” muttrar någon, rösten känner hon igen det måste vara…. Linus som spelar i Haninge hockey. “Vad har hänt med dig då?” frågar Linus nyfiket, “Alex från laget?”. “Hur vet du det…..?”, fräser Kim tillbaka. Han rycker på axlarna och säger retsamt tillbaka “för att ingen gillar Alex...”. Snabbt får hon ett “lycka till”, från honom innan han hinner stiga av bussen vid nästa station.

När Kim kliver av bussen känner hon lukten av bränt gummi blandat med avgaser, ett stort svart moln flyger förbi Kim, målet kom från bussens bakre parti. Ned för himlen kommer det små droppar nedfallande, snabbt där efter känner hon hur luggen börjar sakta bli blöt, med snabba steg närmar hon sig porten. När handen nuddar vid portens handtag ser hon hur regnet vräker ner

Efter att Kim kommer in i hennes rum sliter hon upp garderoben och börjar leta efter peruken som hennes mamma hade använt på en maskerad i våras. Peruken, det bleka ansiktet och kläderna som kommer från hennes pappa får henne att se ut som en riktig kille i hennes ålder.

Nu när Kim står utanför ishallen känner hon inte sig lika säker längre, fötterna mot asfalten börjar skaka, peruken börjar klia och plötsligt finns det inget saliv kvar i hennes mun. Bakom henne kommer Linus gående, med stressande steg går han om Kim och är snabbt framme vid entré dörren. Tätt bakom Linus kommer Kim halv springades in genom dörren.

Direkt när Kim kommer in i ishallen får hon en smäll i ansiktet av svett blandat med gamla kläder och trä.
Genom korridoren kan Kim höra att det kommer ljud från en gammal rostig dörr vars handtag knappt går att ta i, handtaget kommer falla i sär vilken sekund som helst tror Kim. Med långamma rörelser drar hon ner handtaget och sticker in huvudet. Hon möts av blickar som flackar hit och dit, till håll och kanter, upp och ner. Kims ögon stannar vid en killes överkropp, hans magmuskler, armar och hans skarpa ansiktskonturer. Det är Linus, Linus som hon för en stund sedan pratade med på bussen. “Jag söker Alex…” piper Kim fram. Stämbanden vajar lika mycket som en flaggstång gör när det blåser storm utomhus. Fram stiger en vältränad man fram, på skylten på hans bröstkorg står det “Alex, tränare”. “Jag skulle vilja börja spela hockey i ert lag” får till sist Kim ur sig. “Här har du en match tröja och hjälm, du har väl skydd?” “nej det har jag inte”. Hon försöker slita sin blick loss från Linus, hon vänder snabbt på klacken och börjar gå ut från omklädningsrummet. “Du kan börja imorgon, kl.12.00 börjar träningen” ropar Alex efter henne.

Nu har Kim vant sig vid den starka svettlukten som pyser ut från omklädningsrummet, Kim letar snabbt upp omklädningsrummet, där står hela laget med uppspärrade ögon och ser nyfikna ut.

Kim är en tjej som har bröst och trosor på sig, det brukar inte mångas killar ha. Kim smiter in på toaletten och byter om där till alla kläder och skydd som ska sättas på. På golvet nedanför Kim ligger ett skydd som är trekantigt, skyddes material är hårt och tjockt. Ut från toaletten klampar en stor, fet pingvin ut. “Ska du inte ha skyddet?, du vet annars gör det riktigt ont om du blir tacklad”, påpekar Alex. “Nej det är lugnt min än ändå så liten” vips blev Kim hockeylagets stand-up komiker. Själv står Kim och halvskrattar, egentligen vet hon inte vad som var så himla kul men hon försöker ändå passa in i gruppen.

Ute på isen känns allt som vanligt igen, minus nio grader visas det på tv skärmen som sitter uppe på väggen. Träningen gick väldigt bra, nu är det ju bara det här med att duscha som ställer till det för Kim vad ska hon säga? vad ska hon göra? hur ska hon göra? “Det är match om två dagar vinner vi den matchen är vi klara för SM final, se till att komma i tid allihopa”, skriker tränaren från båset. “Jag måste dra nu, jag hinner inte duscha idag farsan och jag ska åka och kolla på en hockey match” ljuger Kim. “Jaha vad då för hockey match?” frågar tränaren misstänksamt “vi ska gå på Djurgården - Luleå”. Hela laget, vartenda lilla huvud, tränarna varenda än skriker “tänk vilken sådan härlig dag, gamla fina Djurgården!!”. Kim har hamnat i ett lag som för det första har en prins med i laget (Linus) och för det andra så hejar hela laget på Djurgården. Kan det bli bättre? En ren utklassning från Djurgårdens sida 6-0 till Djurgården.

Dagen är kommen som Kim har väntat på under flera års tid. Äntligen ska hon få spela slutspel, matchen som avgör om man kommer till SM final eller inte. Haninge tar snabbt greppet om motståndarna. Haninge vinner med 3-0 och två av målen gjorde Kim själv, Kim kom helt fri på båda målen och sköt mitt i prick i ribban. Sista målet satte Philip i laget, ett ganska enkelt mål men som blev väldigt snyggt mitt mellan bena på målvakten. Inne i omklädesrummet jublas det av lycka, laget har som en tradition att hälla en stor hink med iskallt vatten och is bitar på matchens stjärna berättar Alex, idag blev matchens stjärna Kim själv. Allt går i slow motion upplever Kim det, isbitarna ramlar ner från hinken en efter en. Det kalla vattnet ger kroppen en rejäl choke. Den bruna peruken börjar släppa, om Kim inte gör något åt det nu kommer hela laget att få veta att Kim är en tjej och inte en kille som de tror. Alex kommer med en varm handduk som nuddar kroppen och peruken stannar kvar på huvudet.

Utanför ishallen skymtas det av ballonger som flyger runt i massor av olika färger, skyltar , planscher, olika klister märken sätts upp runt Ishallen, idag är dagen då allt står på spel, idag ska Kim visa vad hon går för fullt ut. Att vi tjejer kan.

Inne i omklädningsrummet är stämningen på topp, musiken som kommer från radion upplevs avkopplande i Kims öron. Linus sätter sig bredvid Kim och frågar henne ifall hon vet vem Kim Andersson, hon nickar till svars “det är hennes föräldrar som står där borta” pekar Linus. Kim ser sina föräldrar ute i korridoren, de ser “lite” förvirrade ut.
Kim hade helt glömt bort att Linus föräldrar är bästa vänner med Kims föräldrar, Linus föräldrar hade bjudit Kims föräldrar till matchen idag. Kim får en klump i halsen och i magen.

Vad tycker du om Kim då? frågar Kim, hennes ögon tindrar av nyfikenhet “Jag gillar henne” svarar Linus misstänksamt, “du då?”. Herregud Linus, hennes bästa vän gilla gillar henne. Snabbt slänger Kim ur sig “jag gillar henne mer som en vän”. Linus nickar lite belåtet.

Motståndarlaget Uppsala går starkt ut, efter första perioden står det 0-2 till Uppsala. “Nu krigar vi, nu ger vi allt, det här är det vi har kämpat för killar” vrålar Philip inne i båset.
Linus sätter fart på hela matchen och gör ett två (1-2) målet. Matchen avslutas med straffar där Kim sätter tre mål, Uppsala sätter inga mål av sina chanser. Haninge vinner SM guld och matchen avslutas med 3-2 till Haninge. Hela laget stormar in på ishallen, mamma och pappa, vänner, lagkamraternas familjer, samtidigt som Linus tar tag i pokalen och höjer den mot taket och skriker “så jäkla skönt!!”. Samtidigt höjer Kim sin hand, knäpper upp hjälmen, tar ett fast tag om peruken och drar av den. Det lockiga blonda håret rullas ner för Kims axlar. Kamraterna, tränarna, vännerna, mamma och pappa och inte minst Linus hennes bästa vän står helt förvånade munnarna gapar stort. Med snabba steg närmar sig Linus Kim “Jag älskar dig, du är så himla dum i huvudet” viskar Linus “Jag vet” svara Kim belåtet. Mamma och pappa kommer springandes mot Kim “du är bra rolig du!!” skrattar mamma och pappa. Linus, mamma, pappa och Linus föräldrar kramar om Kim och gratulerar henne till vinsten. Alex kommer fram och säger nyfiket “du är Kim, hon jag pratade med i mobilen” “grattis du kom på mig!!”, skrattar Kim.