Prao på Bromma flygplats som flygplanstekniker

Jag började med att kontakta mindre flygbolag på Bromma eftersom det annars skulle vara ganska jobbigt att åka kommunalt till Arlanda. Först ringde jag Grafair.

Det är ett lagom stort företag med affärsjet och jag tänkte att jag kanske skulle kunna få följa med i jumpseat under en flygning där. Jag ringde och presenterade mig väl men de sa att de inte hade tid att ta hand om mig just då. Sedan ringde jag Eastair som också sa nej på grund av att de just denna vecka hade flygteknikerutbilding. Killen som jag pratade med där var snäll och föreslog att jag skulle ringa till Bromma Air Maintenance.

Jag ringde dit och presenterade mig för Lars/chefen och han gav mig en praoplats.

Måndag 20/10
Alla dagar var jag tvungen att gå upp 05:30 eftersom det tog en och en halv timme att åka till hangaren.

Jag har inga problem med att gå upp tidigt så det tycker jag att det var värt. När jag först kom till hangaren som låg precis bredvid startbanan hörde man knappt något på grund av de starka jetmotorerna som lät när planen startade. Jag visste inte riktigt var jag skulle gå och kom istället till flygvapnet.

Som tur var så visste de var ingången till Bromma Air Maintenance var. Jag kom in och fick presentera mig för nyfikna tekniker som undrade vad jag gjorde där.
Vissa såg direkt att jag kom från åttan och andra trodde jag gick flyglinjen på gymnasiet.

Första dagen gick jag mest runt och kollade vad alla gjorde men jag fick även hjälpa till att skruva ihop och hjälpa andra tekniker med saker. Jag höll även på med flygbatterier den här dagen. De innehöll svavelsyra.

Det är väldigt viktigt att batterierna fungerar som de ska i ett flygplan. Om det till exempel är en läcka i batteriet så slutar alla elektriska system att fungera och det kan även fräta sönder en del av vingen på planet vilket inte är så kul.

När jag höll på med batterierna fick jag hjälp och råd av en kille som hette Micke. Jag fick bland annat ta ut sensorerna i ett batteri som kostar 50000 kronor styck! Jag fick då också testa batterierna i en maskin som efter ett tag visade om det var godkänt att flyga eller inte. Efter att jag testat batterierna var det dags att pröva på att fixa lite med planen.

Det här var nästan slutet på min arbetsdag så jag hann, med hjälp av andra tekniker, lyfta upp en vinge på ett litet Cessnaplan samt hjälpa till med ett annat plan.

Den andra dagen på Bromma fick jag hjälpa till att undersöka ett nyintaget plan, som är, för ni som är intresserade, en Beechcraft 200. Ett ganska litet, men roligt plan att fixa med.

Jag fick börja med att få lite information om planet och sedan fick jag börja skruva lite i motorn och i vingen.

Jag fick även lära mig lite om hur systemet fungerade i det här planet. Om ni vill så kan ni fråga efter nummer på planet om ni ska flyga, men teknikerna kontrollerade det jag gjort, så ni kan vara lugna!

Den här dagen fick jag också öppna hangarporten flera gånger på grund av att många plan skulle in och ut.
Jag hade fått lära mig att signalera med händerna så jag kunde få in planet säkert i hangaren.

Vid Bromma måste de provköra motorerna en gång i veckan och oftast står planen inne i fyra till fem veckor innan de är klara. Det är lite beroende på vad de ska fixa. Det är efter 24 månader eller efter 100 starter och landningar som man ska lämna in planet på service oavsett om man inte ens har flugit. Det förklarade varför vi hade mycket att göra.

Den tredje dagen hos Bromma Air Maintenance började som de andra. Vi höll fortfarande på med beechcraftplanet men även andra plan. Just den här dagen var lite extra kul eftersom att jag fick följa med i ett flygplan för att testköra det med en annan tekniker. Jag fick då lära mig de viktigaste flyginstrumenten som de kollade på när de testade det. Det var väldigt kul.

Denna dag fick jag också montera in säten i ett ambulansflygplan. Resten av dagen spenderade jag med att hjälpa en av mina handledare med oljetrycket i en flygplansmotor. Det är viktigt för att bladen ska kunna vinklas rätt när man startar och landar. Vi monterade också på en motorkåpa och det var lite krångligt.

När jag kommit fram till hangaren på torsdagen så hade nya delar till planen levererats och jag fick bära bort dem till ett rum och packa upp dem. Det mesta var däck till planen och jag var tvungen att vara väldigt noggrann med nummer och siffror så att det inte var fel däck som skickats. Det gällde egentligen allt man skruvade bort och till.

Sedan fick jag gå upp till det tekniska kontoret och lämna lapparna. Den här dagen tog jag också de flesta bilderna till tidningen så jag var tvungen att springa runt och ta lite kort. Sedan gjorde jag andra uppgifter med planen tills jag gick hem.

Nu var det fredag och även fast man gick upp halv sex så kändes det väldigt tråkigt att det var sista dagen.

Vid flygplatsen såg jag att det var mycket flygtrafik,
när jag kommit fram till hangaren. Planen startade och landade väldigt tätt och när jag väl kommit in i hangaren.

Då jag bytt om och gått fram till hangarporten fick jag massor att göra, vilket var jättekul! Jag fick börja med att öppna hangarporten och vinka in planen så att allt var okej.

Sedan fick jag sätta klossar framför däcken, vilket är väldigt viktigt att göra. Min kompis Pablo frågade om jag skulle följa med ut och kolla motorerna på ett plan.
Det gjorde mig ännu gladare eftersom att den största delen av dagarna tillbringade jag inne i hangaren.

När vi gick ut satte vi på oss hörselskydden för att de verkligen behövdes. Vi gick fram till planet och en annan tekniker startade motorerna. Vi fick kolla så att allt såg bra ut. Från början verkade det inte fungera så bra men sedan blev det perfekt!

Några minuter efter att teknikern stängt av motorerna kom ett jetplan in på rampen och vi behövde snabbt gå fram för att vinka planet till rätta. Piloterna som klev ur planet hälsade på oss och såg att jag var praktikant.

Pablo, som var en av mina handledare, visste om att jag ville bli pilot så han berättade det för piloterna som då tog upp en diskussion och pratade med mig om yrket, vilket jag tycker var väldigt kul.

När vi sedan kommit in igen testade vi landningsstället på ett plan som inte verkade fungera så bra. Vi testade även motorernas reverse som man använder när man landar.

Nu har jag praoat på många olika, och roliga, platser och den här praoveckan har varit jättekul.

Just den här praon tycker jag har varit så kul för att jag har fått göra så mycket och har fått mycket erfarenhet om flygteknik.

Alla jag arbetade med var också jätteschyssta och roliga. Till nästa prao i maj hoppas att jag kan kontakta ett flygbolag eller något liknande. Både Grafair och Eastair sa nämligen att det skulle passa bättre nästa gång.