Avslutningstal

Jag minns när jag hälsade på Strandskolan för första gången och det var med förskolan. Då kom jag utan mina kompisar och det kändes väldigt konstigt att gå in på Fyren som var den första avdelningen som jag skulle gå på. Vi satt allihopa runt en matta på golvet och sjöng sånger tillsammans. Då fick jag också träffa mina första lärare, bland annat Anne och Stina. När vi sjöng sångerna så tog Anne fram sin gitarr som enligt henne hade krympt i tvättmaskinen, men som egentligen bara var en vanlig ukulele. Ett annat minne från mitt första år i skolan är att man en gång i veckan tog med sig en matsäck i form av macka och varm choklad och gick ut i skogen. Det var något jag som 6-åring tyckte var väldigt roligt och mysigt oavsett väder.

Jag minns när jag gick i lågstadiet och jag och mina kompisar hade en period då vi lekte mycket med lego på fritids. Vi byggde stora hus och det blev en kamp mellan oss om vilka som skulle få de fina kläderna eller de fina håren till legogubbarna. I trean började många gå hem själva, oftast ganska tidigt på eftermiddagen. Precis som mina kompisar ville jag också gå hem själv lika tidigt, och som den lilla strategen jag trodde jag var i den stunden, gjorde jag en plan om att jag skulle gå hem tidigare och smita från fritids. Min plan höll inte riktigt och jag fick istället en tillsägelse av en av våra lärare, det kommer jag aldrig att glömma.

Jag minns när jag och mina kompisar brukade leka burken nästan varje rast i mellanstadiet. När vi skulle gå ut så visste alla som brukade vara med att man var tvungen att springa ut, för den som kom ut sist behövde räkna först, och det var det ingen som ville. Vi sprang så fort vi bara kunde till den lyktstolpe som vi använde som “burken”. I sexan fick vi en uppgift av en av våra lärare att göra en film om en familj. Jag och fem andra kompisar hjälptes åt att komma på en idé och sedan började vi skriva manus. I slutändan tror jag inte att många förstod vad som hände i filmen när vi visade upp den, men vi hade så roligt när vi spelade in filmen och vi skrattade väldigt mycket.
I slutet av mellanstadiet längtade man också efter att få vara inne på rasterna, vilket man fick välja när man kom upp i högstadiet.

Jag minns när jag började högstadiet, då ansvaret ökade och vi fick mer och svårare skolarbete. När gymnasievalet började närma sig kändes det spännande, läskigt och samtidigt lite konstigt att jag snart skulle lämna Strandskolan. Jag minns hur stora och läskiga man tyckte att de äldre eleverna var. Nu är jag själv så stor och nu tänker man istället: “Har jag varit så liten?” när man ser de yngre barnen. När jag nu tänker tillbaka på den lilla jag som klev in på Fyren för första gången för 10 år sedan känner jag mig glad och stolt, men även förväntansfull för att börja gymnasiet.