Jag har varit här

När mina ingådda smutsiga skor slår med sina skosulor mot skolgårdens asfalt tillåter jag mina tankar, minnen och upplevelser om tiden som varit flöda fritt. Den tid när jag som sjuåring trodde att livet gick ut på att hinna först till “kompisgungan” när klockan ringde varje rast och när jag tyckte att femmornas längd var fullt jämförbar med en vuxens.

Den tid som utan förvarning rann ut i det vi kallar högstadiets sista år, årskurs nio, slutet på grundskolan. Den tid som för oss alla pågår just nu. Kan det vara så att jag har gjort ett avtryck någonstans? Ni vet, en tappad vante, ett fotsteg eller ett spår. Har jag lämnat spår efter mig på den där smutsiga gröna sandlådan vars uppgift var att ta emot alla de händer som pressats emot den ihop med orden “Dunk för mig ett, två, tre!” när man varje rast i lågstadiet skulle leka “Dunken”? Har jag lämnat spår efter mig när jag under de senaste tre åren som högstadieelev varje morgon minst fem minuter innan första lektionens start alltid befunnit mig på en av strandskolans många obekväma bänkar, lysande i ett osynligt ljus om att alltid vilja komma i tid.
Är det så jag kommer bli ihågkommen?

Som en av de större tidspessimisterna i Strandskolans historia? Kanske. Är de så jag har uppfattats under min tid här? Vet inte, det får ni avgöra. Har jag lämnat spår efter mig någon annanstans? Har ni nuvarande och snart forna klasskamrater och lärare lämnat spår hos mig?
Ja, det har ni. Jag lovar. Jag går på Strandskolan. Jag är inte bara Matilda. Jag tillhör något större. Något större där vi alla hör hemma och som snart kommer att vara ett minne bland alla andra. Ett minne som kommer att sluta gott trots att slutet både formats av vemod och en nyfunnen lättnad.

Hur vi än ser slutet tror jag att vi alla också ser något annat skymta bakom gardinen i fönstret till framtiden. Även om jag kanske inte känner er alla så väl och ni kanske inte känner mig så väl, tycker jag om er. Jag är glad att jag kommer få gå ut nian med det där A:et på slutet.
Den bokstav som hållit oss samman de här tre åren och som gjort att jag vill säga tack. Tack 9A och tack våra lärare. Tack.