Boken du aldrig glömmer

Detta citat som är taget från boken Pojken i randig pyjamas är ett väldigt typiskt citat från Brunos och Shmuels många och långa konversationer. Boken beskriver det korrupta och hemska samhället som var under förintelsen. Författaren har lyckats göra detta genom ett barns ögon vilket lämnar mycket av det hemska för läsaren att tolka och förstå själv.
Detta gör boken till en riktig tankeställare.

Boken Pojken i randig pyjamas handlar om en pojke som heter Bruno. Bruno bor i Berlin med sin familj som består av hans syster Gretel och hans föräldrar. Brunos far är högt uppsatt i militären och står nära Hitler. Brunos liv förändras drastiskt efter att Hitler och hans fru Eva har varit på middag hos familjen. Brunos familj blir då tvungna att flytta ut på landet, närmare bestämt Auschwitz. Anledningen till detta är att fadern ska ta kontroll över militären som befinner sig i koncentrationslägret Auschwitz. Bruno förstår inte riktigt det här och ifrågasätter därför flytten ofta. Den enda person i Auschwitz som är i en liknande ålder till Bruno är han syster Gretel och enligt henne är Bruno ett hopplöst fall. Bristen på kompisar och andra aktiviteter leder till att Bruno beger sig ut på en upptäcktsfärd som sträcker sig längre än han egentligen får gå. Han följer stängslet som sträcker sig framför deras hus.
Efter ett litet tag träffar han Shmuel som är en judisk pojke som bor på andra sidan stängslet. Bruno fortsätter att återvända till platsen där Shmuel är och de håller sina långa och många samtal. Deras vänskap växer samtidigt trots att dom några gånger är nära på att bli upptäckta. Till slut så inser Brunos föräldrar att Auschwitz inte är ett bra ställe för deras dotter och son, dom bestämmer sig därför att lämna Auschwitz. Samma dag som dom ska åka så bestämmer sig Bruno för att han ska träffa Shumel en sista gång. När dom träffas så tar sig Bruno under staketet till Shumel sida, han följer sedan med Shmuel för att leta efter Shumels pappa som hade varit försvunnen i några dagar. Under sökandet så hamnar dom i en så kallad marsch. Gruppen av judar som Bruno och Shumel anslöt sig till leds in i en gaskammare, därefter slutar berättelsen om Brunos 12 åriga liv. ”Är vi judar?”, sa Bruno. Gretel bara gapade som om hon hade slagit henne i ansiktet” Med det här citatet så känner jag att boken ännu en gång visar hur starkt påverkade även dom tyska barnen var under förintelsen. Hitlers makt fick stora delar av Europas befolkning att följa han och hans tankegångar, antingen på grund av att dom var tvungna eftersom annorlunda tankesätt bestraffades med döden.

Den andra anledningen till att folk följde Hitler var att dom tänkte på samma sätt som han redan innan han tog makten. Dom skyllde problemen som fanns på en främmande folkgrupp istället för att inse att det är dom själva som behövde lösa problemen som exempelvis Europas ekonomi. På detta sätt kunde Hitler påbörja sina egna sjuka planer,
att förinta ett helt folkslag. Jag tror att om en stor grupp hade vågat att ställa sig emot Hitlers makt och förstått vad han planerade tidigare så hade förintelsen kunnat stoppas.

Som jag skrev tidigare så fanns det två olika grupper som följde Hitlers tankar. Dom som blev tvingade och dom som tänkte som Hitler från början. Jag tror och hoppas att den förstnämnda gruppen var väldigt mycket större och jag tror därför att om dom tillsammans hade enats mot Hitlers makt hade förintelsen kunnat förhindras. Men samtidigt så förstår jag hur svårt det skulle ha varit att starta ett sådant uppror som skulle krävas.

Eftersom denna bok utspelar sig i en så hemsk tid som förintelsen så kan det vara svårt att relatera till karaktärerna i boken, jag tycker detta har både sina fördelar och nackdelar.
Dom få saker som man kan relatera till är små oviktiga saker i boken till exempel, flytten från Berlin och Brunos ensamhet. I andra böcker så skulle det antagligen ses som stora grejer men den här boken tar upp så extremt mycket större ämnen och händelser så dessa händelser får stå i skuggan.

John Boynes är författaren till Pojken i randig pyjamas. John föddes 1971 på Irland och har studerat vid Trinity College och sedan vid University of East Anglia i Norwich. Hans författarkarriär har främst varit inriktad på romaner för vuxna men med Pojken i randig pyjamas tar han sig även an dom unga läsarna. Boken har varit en stor framgång i hans karriär. Den har publicerats på 40 olika språk och har vunnit pris över hela värden. John bor nu i Dublin och jobbar på sin nästa roman. Boken Pojken i randig pyjamas kan för någon som inte vet vad titeln syftar på likna en titel till en barnbok men jag tycker framsidan på boken behövs för att titeln på boken ska funka. Den slitna skjortan med numret och blodfläckarna tar en direkt till seriösa tankar och om du har lite kunskap om förintelsen så förstår du ganska snabbt varför John valde denna titel och framsida. Man skulle kunna tänka sig att det finns bättre eller mer direkta titlar men den här titeln väcker verkligen intresset hos dig och får dig att vilja läsa boken.

Om du funderar på att läsa denna bok är det inget att tveka på. Det bästa sättet att beskriva denna bok är; boken du aldrig glömmer. Detta beror på dom starka och viktiga tankarna som kommer upp när man läser denna bok. Att se denna tid genom ett naivt barns ögon gör det också väldigt mycket enklare att kunna förstå och tänka själv. Boken är väldigt bra på att få fram det korrupta samhällets uppbyggnad men den gör det inte genom att slänga hemska siffror om hur många som dog eller hur judarna blev behandlade utan istället får man läsa det mellan raderna. På grund av att boken är uppbyggd på detta sätt går det att läsa boken på två olika sätt, antingen så ser du förbi det som kommer fram mellan raderna och bara läser den fascinerande historien om två pojkar som är så lika men ändå så olika. Eller så väljer du att verkligen försöka förstå alla situationer och hur hemska förhållanden judarna levde i och vilket förtryck och vilken rädsla alla levde i under denna tid. Jag är ingen bokmal och brukar inte direkt njuta av att läsa en skönlitterär bok men denna bok är en av dom få som verkligen väckte läslusten hos mig.

Som sagt jag skulle rekommendera denna bok till i princip alla.

Forum för Levande Historia: Fakta om Förintelsen.