Michael Jackson

Michael Jackson har berört många människor med sin musik, dans och stil. Han har alltid dansat som en gud och skapat rubriker i alla länder om hans musik och hans kontroversiella privatliv.

Under de senaste åren har folk undrat vad det var för fel på honom. Varför han betedde sig så konstigt, varför i all världen han skapade nya rubriker om allt underligare saker.

Det började med alla hans operationer och hans sätt att bli allt blekare med åren. Att han sov i en slags tryckkammare för att behålla ungdomen, anklagelser om sexuella övergrepp kom i senare år. Under den här tiden, under alla rykten och påståenden, som han en del hittade på själv, släppte han nya album. De flesta hamnade på listan av flest sålda album. Medan "Thriller" låg på första plats, och ligger fortfarande kvar.
Han fick tag i kärleken och har fått tre barn, även ett fjärde fick man reda på efter hans död. Det gör det ännu mer sorgligt. Att han har ett fjärde barn, som nu är vuxen, som han inte kan ha träffat ofta eftersom att han har kameror efter sig hela tiden. Han kan aldrig ha haft tid att ha träffat sin äldste son. Det roliga är att man inte har upptäckt det tidigare för sonen är ju så otroligt lik sin far. I både utseendet och beteendet. Michael jacksons far säger att MJ son beter sig som en Jackson, pratar som en Jackson, dansar som en Jackson och dessutom så lik en Jackson. Otroligt att man inte fått reda på det förrän nu.

Han blev väldigt känd för danssteget han gjorde mycket under sina framträdanden, "Moonwalk", som kom att bli "hans" danssteg, som man förknippade han med.
Enligt mig är det en riktigt stor händelse. Om jag tittar på en inspelning, från tiden då han där han var som bäst, och gör Moonwalken på scen, känner jag för att hoppa och skrika glädjetjut, precis som publiken.
Det var otroligt! Folk skadades, svimmade och fick anfall som ledde till att de fick åka till sjukhus bara för att han var så bra.

Jag minns när jag var liten, jag minns inte hur gammal, men att min pappa satte på hans skiva vad jag förstod. Jag hade ingen aning om vem det var, aldrig hört talas om. Jag tror att första låten jag fick höra var Bad. I alla fall så blev låten Bad min och min systers favorit. Under bilresorna ville vi lyssna på Bad med han, den där killen. Michael Jackson blev snabbt vår idol. Vi fick höra mer och mer av hans låtar. Han var så bra, han var bäst!
I den ålden läste vi ju inte skvallertidningar och inte dagstidningen heller för den delen. Vi hade aldrig hört någonting om hans privatliv, vi visste knappt hur han såg ut.
Men med åren lärde vi oss allt det där. Om hur galet liv han måste ha.

Vi var fortfarande fans av hans musik, och jag kommer alltid att vara.

Vissa som läser det här kanske aldrig var eller är ett fan av Michael Jackson, ni tycker säkert han bara var en galning med konstiga idéer som att hänga sitt barn över balkongräcket, eller göra om sig själv till vit. Allt är inte sant! Ja, han hängde sitt barn över balkongräcket i en sekund för att folket nedanför skulle få ta en titt på hans nyfödda barn. Hans lyckliga ting i hans liv, han försökte bara vara vänlig.
Jag tycker inte ni ska hata, ogilla eller på något sätt döma honom. Han måste ha haft ett otroligt hårt liv.
Att vara världskänd som världens bäste sångare, dansare eller whatever.

Hans grund var också att bli misshandlad, för att komma så här långt. Han har kämpat stenhårt för att kunna bli king of pop, för att bli världskänd och beröra så många människor.
Tänk er själva att träna som han gjorde. Vara i sin källare och dansa så gott ni kan när er pappa sitter med ett skärp i handen och tittar på. Och så fort ni glömmer ett danssteg, tappar bort texten eller gör på något vis fel bli slagen, piskad eller upptryckt mot väggen av din pappa.
Och sedan, efter allt slit, på kvällarna, när träningen/misshandeln äntligen är över, när du ska gå och lägga dig, få höra hur ful din far tycker att du är. Hur äcklad han blir av att se på dig. Det kan inte kännas bra för någon! Det låter som en hemsk pappa för mig. Att Michael Jackson klarade sig så långt är nästan svårt att förstå.

Hans död kom som en chock för många. Precis innan hans sista konserter ska börja dör han "PANG!" bara sådär.

Om man tittar på hans sista uttalande där han berättar att detta var de sista konserterna han skulle göra, så kan man märka att han visste om att han skulle dö, han hade det på känn. Jag märkte det när jag såg det, det var som om han sa farväl till folket. Jag tror att han visste att han skulle dö, men jag tror också att han hade planerat att hinna göra de 50 konserterna innan sin död, för en revansch, för att övertyga folket om att han fortfarande var så bra som han alltid har varit.

Nu hann han aldrig göra det, och det svider. Att han aldrig han uppleva det sista av det han gillade mest; att stå på scen.

Jag grät förtvivlat då jag, mitt i natten, satt vid datorn och fick reda på att han var död. Jag trodde inte på det först. Jag trodde bara det var någon fånig grej som hade skrivits på kändisarnas Twitter som redan hade hänt ett antal kändisar. Men när det sedan ploppade upp på Aftonbladet med stora rubriker, förstod jag att det var sant. Eller jag förstod inte, för jag hade inte fått så mycket information om hans liv den senaste tiden, så jag visste inte att han mådde så dåligt. Mager som få och tog tabletter för varenda rörelse för sin smärta.
Det tog tid för mig att smälta händelsen. Att verkligen förstå att han var borta. Jag fösökte tänka ut lösningar som gjorde så att inte var död. Att han bara spred ut ryktet själv eller att han fejkade bara för att han inte ville ha samma uppmärksamhet längre, att folk bara skulle tro att han var död så att han kunde få vara ifred. Men tyvärr var det inte så, han var död på riktigt. Veckorna efter det var jag och min syster väldigt dystra och ledsna över hans död. Folk har t.o.m tagit självmord på grund av hans död. För att deras största idol är borta. King of pop finns inte mer

Det enda jag gjorde var att lyssna på hans låtar, och under hans höga toner släppa en tår ner för min kind.
Någon dag ska jag besöka hans grav, gå förbi hans hem och hans staty...

Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och hans musik kommer att spelas flitigt på min Mp3 i resten av mitt liv.

Farväl Michael Joseph jackson!

Rest in peace King of pop!
1958, 29 Augusti - 2009, 25 Juni