Därför flydde jag, av Victor Lenas Jacobsson

Jag, Alfred Hitchcock är en av flyktingarna från Polen. Att fly från sitt hemland är inte en av dom lättaste grejorna precis. Min mamma och pappa dog i krigets början. Vi bodde i östra Polen i en stad som hette Biatoweiza. Det var den första staden som tyskarna attackerade. Tyskarna tog min mamma och min pappa medan jag och min bror Carl flydde från staden. Vi vandrade i dagar utan mat eller vatten tills vi kom till Ogrodniki som ligger ungefär 10 mil norr om vår stad. Vi hade vandrat i fem dagar utan mat eller vatten. Förutom att vi var rädda så var vi också ledsna. Vår mamma och pappa hade dött på grund av några tyskar. Det fanns inte ett enda sätt i världen hur jag skulle kunna förklara hur ledsen jag var. Båten som vi skulle ta till Sverige med massor av andra flyktingar åkte därifrån om bara några timmar. Innan dess måste vi skaffa tillstånd till att åka dit. Såklart så gick det bara några minuter innan vi fick tillståndet att få åka till Sverige. Resan dit var lång och vi åkte inte i något lyxfartyg precis. Men det var det enda sättet för oss att lämna Polen. Resan tog ungefär tre timmar så det var inte så farligt ändå.

Framme i Sverige
Jag kom fram till en stor tullstattion där jag fick vänta på asyl. Efter det så blev vi tvungna att gå till flykförläggningen. Där fick vi vård av några vuxna som också kom kunde polska så där fick vi bo. Varje dag efter den händelsen så har jag bett till Gud att en dag så kommer mina föräldrar att komma tillbaka till mig.