Sveriges roll under andra världskrigetNiorna har skrivit texter om hur Sverige agerade under andra världskriget. Här är Sofia Palmqvists text. Denna uppsats kommer att handla om Sveriges roll och agerande under andra världskriget. Jag ska undersöka Sveriges neutralitet ur olika perspektiv – svenskt, europeiskt och den enskilda individens – samt resonera kring hur pass moraliskt korrekt det svenska handlandet faktiskt var. Redan i början av kriget sades det att Sverige skulle vara neutralt; varken den ena eller den andra sidan skulle stödjas. Det var inget oväntat, för landet hade inte deltagit i det första världskriget heller, utan valt att hålla sig utanför konflikten. Krigsberedskapen var dålig också, även om statsminister Per Albin Hansson hävdade motsatsen, så inget vidare motstånd skulle ha kunnat sättas upp. Allt som allt var Sverige ett land utan en bra armé, men med järnmalm av bra kvalitet och ett bra strategiskt läge. Tyskland hade snart invaderat stora delar av Europa, bland annat grannländerna Norge och Danmark, och deras främsta exportör av järnmalm var det neutrala Sverige. Järnmalmen transporterades till norska Narvik – ockuperat av tyskar – vidare till Tyskland för att bli till vapen. Tyska trupper fick sedan 1940 lov att färdas på den svenska järnvägen genom Sverige, på väg till och från Norge. Det svenska kravet var att det inte fick vara förstärkningar eller beväpnade soldater. År 1941 kom en ytterliigare begäran från den tyska sidan att få transportera en hel division på över 14 000 man från Norge till Finland för att strida mot Sovjet. Detta tilläts trots att det stred mot neutraliteten i högsta grad. Den främsta anledningen till att Sverige tillät Tyskland att transportera sina trupper på det sättet och köpa malm att föra krig med var rädslan att själva bli anfallna. Tyskland villa ha järnmalmen, och Sveriges underlägsna militär hade inte kunnat sätta sig upp emot tyskarna. Lösningen blev istället att inte ge Tyskland en anledning till att anfalla. Sverige handlade efter eget intresse: Skyddandet av den svenska befolkningen. Det var alltså för att skydda människorna som tysktågen tilläts rulla igenom det officiellt neutrala området som var Sverige. Att Sverige förblev neutralt och fritt ledde också till att 7500 av de 8000 danska judarna kunde räddas, att mängder av flyktingar kunde tas om hand och att pengar kunde bistås med efter kriget för att hjälpa de drabbade länderna. Dock var det Sverige tillsammans med Schweiz som med sina krav om märkningar i judars pass försvårade det för judar att fly från nazisterna. Med det sagt tycker jag att Sveriges handlande i största del var rätt, med undantag av avvisningen av flyende judar innan världskriget. Detta kan också rättfärdigas med motivationen att det gjordes för att undvika ett utbrott av antisemitism i Sverige som redan var fördomsfullt, men då judebefolkningen i landet var mycket fåtalig inte var aktivt emot judendomen. Huruvida det argumentet håller är diskussionsbart, och själv tycker jag att det var orätt; diskriminering av en hel folkgrupp är omoraliskt, vare sig det var värre i andra länder eller i en tidperiod där det ansågs okej. Allt som allt så kan man se på handlandet i sin helhet på olika sätt. Sverige var inte neutralt enligt neutralitetsrättens konventioner, det kan jag konstatera efter mina observationer ovan. En beväpnad tysk legion fick färdas genom Sverige på väg till krig, visst kan det tyckas vara ett oförlåtligt brott, men är det inte viktigare att sätta anledningen till varför det fick passera? Vad hade hänt om Sverige vägrat tyskarna tillträde, eller till och med vägrat sälja malm till dem? Resten av världen skulle se oss ur ett bättre perspektiv, säkerligen, men som jag tidigare skrivit så var Tyskland, en militärisk stormakt, överlägset Sveriges dåliga beredskap, även om den bättrats på efter krigsutbrottet. Det kan alltså konstateras att neutraliteten, neutralitetsbrotten och samverkandet var Sveriges undvikande av en konflikt med Tyskland. Idag märker vi inte av vad som hände i Sverige särskilt mycket. Historier finns kvar och någon tysk byggnad står kvar, men skillnaden på det svenska samhället och till exempel det norska är inte påtagliga. Säkerligen skulle någonting se annorluna ut; andra personer skulle ha fötts än de som finns idag eftersom de som lever nus föräldrar kunde ha dött innan de fick barn, men även städer skulle ha tagit skada av möjliga bombningar och attacker. Dock tror jag att samhället skulle ha återhämtat sig tills nu, och bara bilder och minnen av det hemska skulle återstå, på museum och i arkiv och hos de som var gamla nog att minnas. Vad som gynnades av att Sverige inte deltog i kriget var ekonomin. Samtidigt som de andra länderna återuppbyggde sig själva kunde det oskadda Sverige bygga upp en industri och ekonomi i världsklass, samt bli det mest jämställda i världen. Idag ser det inte ut riktigt så, men det gav ett försprång som medverkar i att Sverige än i dag är ett av världens bästa länder att bo i. Neutraliteten håller än idag i sig. Inget medlemskap i NATO finns, vilket betyder att sidan som Sverige ska stå bestäms av Sverige och inte av NATO. Traditionen av att hålla sig neutralt, i alla fall officiellt, håller i sig. Jag tycker att Sverige handlande rätt, till största del. Avvisningen av tyska judar innan kriget är skamligt, enligt min åsikt, men annars så gjorde den svenska regeringen det bästa de kunde för att slippa krigets våndor. Man skulle alltid ha kunnat rädda fler än vad man gjorde, men också mindre. Det är många som lever tack vare att de togs emot av Sverige, många på grund av de vita bussarna som räddade tusentals människoliv. Jag menar alltså att alla neutralitetsbrott kan läggas åt sidan när man tittar på vad Sverige lyckas göra med sin neutralitet. Det var omoraliskt ur ett annat lands – antingen krigförande eller under ockupation – perspektiv under den tiden, då det var ett klart brott mot fastställda regler, men i efterhand så gjorde Sverige som neutralt mer för dem än vad ett säkerligen ockuperat Sverige hade kunnat göra. Sverige bistod med pengar till sina länder och hjälpte dem därmed på fötter efter den förödelse kriget lämnat efter sig. Vidare så anser jag att trots att tillåtelsen av tysk tågtrafik genom Sverige inte var vidare moralisk, det bryter mot regler Sverige skrivit under, så var ändamålet moraliskt ur en svensk synvinkel, tycker jag eftersom jag faktiskt lever idag. Hade kriget kommit till Sverige hade det inte varit en självklarhet. Avslutningsvis så tycker jag att Sverige gjorde rätt, även om vägen dit inte var den mest moraliska. Jag anser att det svenska handlandet bröt mot neutralitetsrätten, men att motivet till brottet var för att undvika en ockupation av Sverige och skyddandet av den egna befolkningen. De gjorde vad situationen krävde, och trots hur det såg ut då, så har mest gott kommit ut ur det. Sverige klarade sig genom en kris, räddade liv och kunde hjälpa till med uppbyggnaden av andra länder, och som en svensk medborgare är jag glad mitt land lyckades med det. Källförteckning: http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sverige#historia http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/neutralitetsr%C3%A4tt http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/engelbrechtdivisionen http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/permittenttrafiken http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/66449?programid=2519 Samt text bifogad i uppgiftshäftet.
| ||||||||||||||
|
