Vad kan vi lära av historien?


Johanna Borin 2011-05-19

Vi har väldigt lätt för att underskatta våra förfäder och människorna som levde innan oss, och se ner på deras enligt oss bristande kunskaper, jämställdhet och tekniska utveckling. Ty att se deras brister är mycket enklare för oss än att se helheten och inse att det faktiskt var dessa, enligt oss intelligensbefriade människor och deras upptäckter som gjorde att vi hade något att arbeta vidare på. Vi har lärt oss av både deras misstag och framsteg och vi slipper därför återupprepa deras tabbar. Vilket är det effektivaste sättet att utveckla något – att lära sig av historien. Så om vi inte lär oss av det som hände under förintelsen riskerar vi att händelsen återupprepas, något som ingen önskar. Att bara avfärda händelsen med att nazisterna var ”dumma i huvudet”, eller något i den stilen, är varken något hållbart argument eller leder någon vart. Att påstå något sådant gör inte folkmordet ogjort. Med den inställningen riskerar vi istället ett samhälle där ingen förstår hur det kan ha hänt, och om vi inte förstår slänger vi bort de verktyg vi behöver för att kunna förhindra att något liknande händer igen.

Under förintelsen, gasades, sköts och svalt flera tusen judar ihjäl. Många utav dessa dog i koncentrationsläger, arbetarläger dit judarna skickades för att arbeta tills de antingen dog av utmattning eller blev ihjälgasade. Anledningen till att det kunde gå så långt som folkmord, var att Tysklands dåvarande styre, nazistpartiet under ledning av Adolf Hitler, fick större delen av 1940-talets Europa att vända sig emot judarna. De förändrade synen på judarna genom att sprida ut diverse propagandabilder som framställde judarna som landets svarta får, kriminella personer som förstörde för befolkningen och landet, med mål att ta över världen. Något som förövrigt var precis det Hitler själv planerade att göra. Att förändringarna i Tyskland skedde stegvis och knappt märkbart gjorde att lagändringarna blev mer accepterade bland folket. Det är precis det som Dr. Philip Zimbardos ”The Stanford Prison Experiment” handlar om – att vi inte märker av förändringarna på samma sätt när vi är mitt uppe i dem.

Små förändringar – timme för timme, dag för dag gör att vi människor inte märker av det. För vi förändras omärkligt som person för varje sekund, för varje nytt beslut vi tar. Allt vi gör ger oss nya erfarenheter, nya saker vi kan lära oss av och utveckla vidare. Dock är det ingen som reflekterar över hur denna långsamma knappt märkbara utveckling påverkar oss. Man ser inte helheten, resultatet, när man är mitt uppe i det. Det är det som är så chockerande – vi märker inte vilken påverkan omgivningen har på oss! Ett mycket tydligt exempel på detta är ”The Stanford Prison Experiment”, där deltagarna genom att de utsattes för små förändringar gjorde saker de aldrig skulle ha gjort i vanliga fall (under normala omständigheter).

Anledningen till att ”The Stanford Prison Experiment” genomfördes, var att Dr. Zimbardo sökte svaret på sin frågeställning; Övervinner människans godhet miljön – eller fördärvar den dåliga situationen de goda människorna? I sitt försök att finna svaret valde han ut 24 helt friska studenter som fick rollerna fångar och fångvaktare. Då alla studenter innan experimentets början ansåg att fångvaktare var ”svin”, var det ingen utav dem som kände för att ta sig an den rollen och de fick singla slant om rollsättningen. Det ledde till att de studenter som blivit fångvaktare i början kände sig väldigt obekväma i sin roll och under det första dygnet skedde ingen förändring. Dr. Zimbardo hade precis tänkt avbryta experimentet när studenterna i rollen som fångar ”gjorde uppror” och låste in sig i sina celler. Det blev experimentets vändpunkt, då ”fångvaktarna” började se på dem andra som ”farliga fångar” istället för de studenter de faktiskt var. Då även projektledaren Dr. Zimbardo i rollen som fängelsedirektör hade påverkats av de små förändringarna, urartade hela experimentet och ”fångarna” for väldigt illa.

Att så mycket förändrades i och med studenternas synsätt på varandra är mycket chockerande. Så det viktigaste, det som påverkar och styr vårt tankesätt och handlande allra mest är alltså hur vi ser på andra människor? Det är i alla fall den slutsatsen jag kan dra av experimentet, och när jag tänker efter så var det ju precis vad som hände under andra världskriget och förintelsen. Det var inte förrän nazisterna hade förändrat det övriga folkets bild av judarna som de på allvar satte igång med lagändringarna. Alltså var propagandan nazisternas viktigaste drag – till och med det avgörande. Det slår mig att det lika gärna skulle kunna ha varit jag som utsatts för experimentet och handlat på detta skrämmande sätt – eller ännu värre; skulle det lika gärna kunna ha varit jag som påverkades av de små förändringarna i det antisemitiska Tyskland (under andra världskriget)? Något liknande håller på att hända i Danmark just nu, där Dansk Folkeparti påstår att invandrarna bara är en kostnad för samhället. Något som är helt inkorrekt, då invandring berikar samhället medan förtryck och utfrysning utav vissa folkgrupper inte leder till något positivt – det förstår vi med en gång om vi lär oss av historien.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan