Avslutningstal från elev i årskurs 9

Att bli accepterad


Elin Huusmann 2017-05-24

Jag hatade att gå till skolan. När jag gick i min andra skolan grät jag mig till sömns varje kväll. Trivdes inte på grund av mina så kallade vänner. Av de sex åren jag gick på min förra skola så minns jag ingenting av undervisningen från de två sista åren. Allt jag ville var att sluta eller byta skola.

Jag började i denna skola 2014 i årskurs sju. Jag var den enda från min gamla skola som skulle börja här och jag var redo för en nystart. Jag skulle äntligen kunna vara mig själv och inte stämplas som dem jag umgicks med. Samtidigt fanns ju rädslan inom mig. Tänk om det blir värre här? Tänk om jag inte alls kommer att kunna vara mig själv? Tänk om jag kommer att behöva må dåligt i skolan i tre år till? Jag ska vara helt ärlig nu. Jag har aldrig mått så bra över att gå till skolan.

Denna skola har gett mig äkta vänner som finns där för mig i både vått och torrt. De har fått mig att skratta så tårarna har runnit som floder och de har funnits där för mig när jag gråtit floder av sorg. Minerna är oändliga och jag hoppas vi får fler. Jag älskar er och jag vägrar tappa kontakten med er nu när vi går skilda vägar. Denna skola har gett mig väldigt bra undervisning och jag kommer att sakna alla lärare så otroligt mycket samtidigt som jag har allt att tacka dem för. Hur ska jag kunna tacka Ann för att hon räddade min engelska? Det behövdes verkligen.

Hur ska jag kunna tacka Elin för att hon har hjälpt mig att förbättra mitt skrivande inom svenskan och för att hon varit en otroligt bra mentor? Hur ska jag kunna tacka Charlotte för att hon fått mig att förstå vad jag skriver ner under matematiken? Hur ska jag kunna tacka Jonas för att han delat med sig av alla sina härliga, konstiga men roliga historier om hans liv men även för att han gjort undervisningen inom SO rolig att vara på? Jag kommer att sakna att prata om Djurgården fotboll och hockey med honom efter lektionerna.

Framförallt har Strandskolan gett mig chansen att finna mig själv men även en klass som accepterar mig för vem jag är. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så nervös över att behöva komma ut även om jag ansåg att faktumet att komma ut var konstigt. Jag skakade som en iPhone inställt på ljudlöst. Ni, min klass, jag vill tacka er. Tack för att ni accepterade och accepterar mig för vem jag är. Tack för att ni är underbara vänner och för att ni fått min tid här på Strandskolan att vara bra.

Nu väntar nya utmaningar för mig. Nu ska jag få göra det jag älskar dagligen både i skolan och på min fritid. Nu ska drömmen jag haft innan jag ens kunde gå om att bli en dansare bli sann. Jag ska ta nästa steget och gå estetiska linjen inriktning dans på gymnasiet och ha en cirka timmes resa till gymnasiet varje dag. Men det blir ju så när man bor på Brevik eller på landet som folk gillar att säga.

Även om det säkert kommer att bli bra kommer jag ändå alltid sakna denna skola och allt runt omkring den. Jag kommer att sakna hur Ann retar mig lite skämtsamt för mina hello kitty byxor jag har haft på mig som jag fick av Alice. Jag kommer på något sätt sakna Elins oändliga bokcirklar men kommer inte att sakna stressen av att göra klart dem i sista minut. Jag kommer att sakna Katjas aningen förvirrande men ändå roliga idrottslektioner fast jag kommer inte sakna att de var placerade klockan åtta på morgonen. Jag kommer att sakna hur Charlotte kan bli helt exalterad på våra No och mattelektioner av ämnet själv även om jag inte riktigt förstår varför. Jag kommer att sakna hur Jonas kan bli helt röd i ansiktet av skratt när han berättar sina upplevelser genom åren. Jag kommer att sakna alla mina vänner.

Tack Strandskolan, tack för att man får vara sig själv.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut




Kommentarer
1. Lycka till! Charlotte 2017-05-29


Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan