Avslutningstal årskurs 9

En sådan skada var i sexårs. Det var jag och Kevin. Vi var sju år gamla och var nyfikna på livet. Den stora upptäckten idag skulle handla om vad som händer när man släpper en stor sten på en kapsyl. Väldigt spännande när man var så liten. Kevin stod med stenen över kapsylen som låg på en av träpålarna som finns runt på skolgården (peka ner på platsen). Just när Kevin tyckte att det var dags att släppa stenen tänkte jag att det var bra att rätta till kapsylen för att den låg lite snett. Denna kombination resulterade i ett mindre nöjt finger som fick testa på hur det är att bli krossat. Skolsköterskan fick något att syssla med och även Handens närakut. Lite senare fick även Astrid Lindgrens sjukhus dra ut en nagel. Där stod man med nu 9 stycken fingernaglar och ett stort bandage runt långfingret. Som om inte det räckte fick jag även sy 5 stygn då det började spruta ut blod i en liten stråle, typ som en vattenpistol dagen efter. Se så mycket jag fick upptäcka genom att krossa en kapsyl! Tack Kevin för en väldigt upplevelserik händelse!

 Det har som sagt hänt mycket mer under mina skolår. Jag har även upptäckt att man kan skada sig när man spelar schack. Detta upptäckte jag den dag vår välkända ”skills-Ludvig” fick för sig att kasta ett torn i min panna efter att jag sa åt honom att inte lägga sig i mitt och Eriks spel. Detta resulterade i ett jack i pannan. Inte så kul just då, men idag kan man blicka tillbaks och skratta lite åt det. 

Senare i 8an så kom nästa skada, det var på idrotten. Idag skulle jag bryta mitt första ben i kroppen. Jag och såklart Kevin övade på backflips tror jag. Vi slängde oss på rygg på en tjockmadrass och på något sätt lyckades jag knäa mig rakt på näsan. Det blödde rätt mycket men Ingen trodde att näsan var bruten då. Men en vecka senare såg jag att den var lite sned. Så vi drog till den här gången Huddinges näs avdelning. Dom konstaterade att det var ena ”väggen” på näsan som gått av. Dem rättade till den och tryckte in en plugg i näsan på mig. Sedan var det bra med det.

Så avslutningsvis kan jag säga att till nästa gång ni eller jag skadar mig, kan man alltid tänka att om några år kommer man kunna blicka tillbaks och skratta åt sin eller någon annans klantighet eller otur. Kanske svårt just när blodet sprutar eller när benet är av, men e dag kan det framkalla ett litet flin, skratt eller till och med ett stort garv.