Ett nytt kapitel

Ett nytt kapitel påbörjades i mitten av åttan då jag kom hit, för sådär 450 dagar sen. Jag var slutkörd, trött och förväntansfull. Skolan jag gick i, i början av högstadiet fyllde mina dagar med stress, plugg och ångest. Men utan motgångar är det svårt att glädjas över framgångar. Så att börja här var som att börja skriva ett nytt kapitel, ett nytt kapitel av mitt liv, min skolgång och också mina vänskapskretsar. När jag tänker tillbaka känns det så konstigt att jag för sådär 450 dagar sen aldrig hade träffat några av mina bästa vänner.  Det är inte heller det att jag inte haft något plugg när jag gått här, det har jag absolut. Ibland så mycket att jag inte trott att jag skulle ta mig igenom det, men skillnaden var att lärarna här, på Strandskolan, kunde få mig att förstå genomgångarna och vi blev inte bara hemskickade med en bok och ett papper om vad som skulle komma på provet. Tack alla underbara lärare för allt ni lärt mig och för att ni alltid trott på mig.

Ett nytt kapitel har ni alla hjälpt mig att skriva. Ett kapitel jag är väldigt tacksam för hjälpen med. Det kapitel handlar om att tala inför människor, något som aldrig riktigt varit min grej. Ska jag vara helt ärlig kändes det lite konstigt och ovant första gången vi skulle redovisa på svenskan. Det var inte det faktum att det var första gången jag skulle hålla en presentation för min nya klass, er, utan det ovana och konstiga var att alla satt tysta, fokuserade och lyssnade. För er var dett det normala, men det var det inte för mig. Jag var van vid skratt, mobilpling och en lärare som ropade tyst en gång till eleverna längst bak som fnissade åt ett Youtube klipp utan verkan. Jag får väl även erkänna att det än idag inte känns som en dans på rosor att stå här och prata, men skulle det inte varit för er så skulle jag kanske inte stå här idag, hålla mitt tal och känna mig någorlunda bekväm i alla fall. Tack för det, tack för att ni hjälp mig att ta små steg fram.

Ett nytt kapitel av min skoltid skrivs nu, när jag lämnar denna fantastiska skola, alla lärare och alla fina vänner. Tiden har runnit iväg och även fast det är svårt att förstå det är vi nästan där nu. Ett nytt kapitel kommer skrivas när jag i augusti ska gå in genom dörrarna till en ny skola. Jag vet ingenting om hur det kapitlet kommer att se ut, och även fast det på sätt och vis känns skrämmande så kan förändring vara något positivt. För även fast det gör ont att säga hejdå är ett hejdå ofta början på något nytt och fantastiskt, liksom det var när jag lämnade min gamla skola och började här.