Från kula till Android

Det enda vi gjorde på rasterna var att spela kula, så fort något blev orättvist så gick vi till Gunnar och klagade. Gunnar var helt klart min favorit fritidsledare, han visste verkligen vad man skulle göra för att underhålla oss. Som tillexempel när han tog oss till våran koja upp mot Alby, där kastade vi kottar på varandra. Hela A klassen sprang runt i skogen och gjorde lag, för att göra det så spännande som möjligt. Gunnar gjorde verkligen våra dagar helt enkelt.

De första skolåren var nog mycket mer intressantare och roligare än åren som kom vid 6an. Istället för att skriva jobbiga prov och lära sig ointressanta saker, så var man ute och levde livet.

Men den vägen som man tog till skolan varje dag i 9 år kommer jag sakna, i början fick jag skjuts, sedan började jag gå, och nu cyklar jag bara. Det är en väg som jag kommer sakna innerst inne, men snart börjar en annan resa till en annan skola.

Även fast man hatade skolan, så var Strandskolan verkligen bra egentligen. Det var en skola som man faktiskt kunde se fram emot att gå till, det var nog bara läxor och prov som gjorde en så less på allt. Men annars så var det en riktigt utmärkt skola.

Den har dragit med sig en del barndomsminnen, när man var sjukt busig och råkade förstöra alla grejer. Alla soffor, lampor och tavlor som har legat på marken, man var så rädd att bli utskälld av lärarna. Jag kommer ihåg när ”jag” hade tagit sönder ett handtag på ett skåp och jag fick prata med Ing-Marie på mitt utvecklingssamtal. Det var rent utsagt rätt taskigt att bara slänga upp handtaget på bordet och säga ”Har du något att säga om det här?” Det var bara ett handtag, det var inte som att jag hade tagit sönder en glaslampa direkt.

Men som sagt, skolan har även gett mig många glada minnen, vilket gör att man börjar sakna sin barndom. Hur som helst, alla växer upp och de som går sina första år i skolan nu, borde verkligen ta vara på dem. För det är dem åren som är roligast.