Ingår i artikelserien Niornas avslutningstal i avdelningen Tänkvärda texter.

Många dagar


Hanna Röstin 2014-06-10

Många dagar. Långa dagar. Korta dagar. Dagar som seglat förbi. Dagar som naglat sig fast. Eller varför inte bara korta ögonblick. Eller långa perioder. Betydelsefulla. Obetydliga. Glömda. Ihågkomna. En sak är säker ingen av oss lämnar denna plats och detta sammanhang tomhänta. Alla bär vi på olika typer av minnen.


Vi kom hit med spänning och förväntan. Individer som såg världen ur ett litet perspektiv och som bara levde för stunden. Det var mycket lättare att fånga vårt intresse, vi som letade efter allt som var nytt. Alla lärare som man hade som favorit och de som bara passerade. Vi lekte burken hela klassen tillsammans, jämt tillsammans hela B-klassen. Vi var så kreativa, stökiga och välkomnande.

Strandskolan är en projektskola. Det får man lära sig tidigt. Projekten har genom åren präglats av sång, teater, sketcher, långa uppsatser och utställningar. Jag kommer ihåg i 2:an, samma år som det var valår i Sverige, handlade ett projekt om val och demokrati. Vi delades in i grupper för att bilda små partier och på öppet hus hade vi en omröstning för föräldrarna. Fyra år senare, första terminen i 6:an och högstadiet, samma år som det var valår igen, och projektuppgiften var den samma som i 2:an, men denna gång på en helt annan nivå. Som spädbarn som från att ha krupit nu lärt sig gå, men som fortfarande har långt kvar till att kunna springa. Vi har gått från att jobba hela klassen till att få mer ansvar i mindre grupper där engagemang och samarbetsförmåga ställts på spel. Det kollektiva har utvecklats till det självständiga.

Strandfestivalen, årets stora höjdpunkt. Hur det startade med att vi illustrerade en dag på     6-års hela klassen, till att vi gjorde ett Rörispass på scen där det var alltifrån dans till en-hjulscykling. Hur det fortsatte med en rap om klassen, till att övergå till en mindre discodansande grupp tjejer. Vårt stora genombrott i 5:an när vi vann med vår medley av olika numren som alla kommer ihåg för gummibjörnen.

Hela mellan- och högstadiet har jag gått på Riggen. Samma avdelning i samma byggnad med samma namn, men när man kom tillbaka efter sommarlovet mellan 5:an och 6:an var det en helt annan plats. Alla teckningar på väggarna och klädhängare hade bytts ut till gråa kala skåp. Nya lärare som var vana med störiga nior och som nu skulle ha dessa små lydiga 5:or. Nya klasser med både nya främmande och gamla välkända ansikten. Långsamt har vi under denna tid förändrats. Vi började engagerade och nyfikna som ville göra vårt bästa för att vi tyckte det var kul. Men flamman har långsamt slocknat och förvandlats till endast pyrande kol och vi har blivit till ännu en årgång störiga, skoltrötta nior.

På gott och ont, men förr eller senare kommer förändring. Snart väntar en ännu större förändring. De individer vi en gång var är vi inte idag och de individer vi är idag kommer vi troligtvis inte vara om tre år heller. Det enda vi vet är att dagar, ögonblick eller perioder från Strandskolan kommer vi inte lämna tomhänta, vi lämnar inte utan minnen.


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan