Avslutningstal från elev i årskurs 9

Min skolgång - en lång och krokig resa


Jennifer Falk 2017-05-23

När jag började här i förskoleklass så hade jag en väldigt tuff, jobbig och tråkig start i skolan. En sådan tuff, jobbig och tråkig start som man önskar att ingen sexåring ska behöva vara med om. Jag spenderade mer tid på sjukhuset än i skolan och det ledde då till att jag missade väldigt mycket i skolan. Det var så jobbigt. 

 


Jag minns speciellt den dagen då mellanstadielärarna kom och presenterade sig för oss treor. Det kändes stort och spännande. Sommarlovet kom och jag såg fram emot att börja mellanstadiet som alla andra. Men det blev inte som jag hade tänkt mig. En dag i slutet av sommaren berättade mina föräldrar för mig att jag skulle gå om trean det gjorde mig ledsen eftersom jag skulle få lämna mina klasskompisar.

Mellanstadiet kom, vi skulle helt plötsligt flytta upp, vi skulle börja fyran. Mellanstadietiden för mig var svår men inte något speciellt. Jag minns att min klass var den mest pratiga klassen. Arbetsron var inte speciellt bra, rent ut sagt katastrof. I sexan blandades klasserna till nya grupper och jag hamnade i den bästa gruppen.

Högstadietiden kom och det var mycket som var nytt. Bland annat att vi skulle få skåp, nya lärare. Att vi skulle få nya mentorer som skulle lära känna oss och som vi skulle ha i hela tre år. Det var spännande men också lite nervöst. Jag fick Elin som mentor och det blev jag väldigt glad över. Elin har betytt otroligt mycket för mig genom de här tre åren.Hon har hjälpt och stöttat mig och funnits där hela tiden. Hon är någon som jag verkligen har kunnat lita på. Charlotte är också en lärare som har betytt otroligt mycket för mig genom de här tre åren. Många, många men även långa möten har vi haft.  Ett tag kändes det som att alla mötena vi hade med rektorn, speciallärarna och min mentor och mina föräldrar inte gav någonting.

Vi kom aldrig fram till något och det kändes bara hopplöst.

Att känna att det man gör inte räcker till alltid eller att det inte men oftast alltid är för svårt det är ingen rolig känsla och det tror jag ingen tycker. Men det är vad jag har känt länge, länge. I princip varje dag nästan.

En fråga jag har ställt till mig själv många gånger det är: “Varför ska jag ha det så himla svårt i skolan?”. Den frågan tror jag att jag aldrig riktigt har fått svar på. Jag önskar att skolarbetet hade varit enklare för mig. Nivån har liksom alltid legat ett eller fler trappsteg över mig.  Ni vet känslan när man bara strävar efter att få så många rätt på ett prov eller i någon sport, det kan vara vad som helst egentligen. Den känslan strävar jag efter i princip varje dag i skolan. Att få känna den lyckan och glädjen över att faktiskt klara av någonting och att  man kan känna sig riktigt stolt över sig själv. Den känslan och självförtroendet har jag inte riktigt kanske alla gånger. Något jag önskade att jag hade! Att jag alltid har gått till skolan trots alla motgångar jag haft genom åren är något som jag har fått så mycket beröm för av mina lärare.

Att börja gymnasiet känns både spännande, läskigt och lite jobbigt faktiskt men ändå lite roligt på något sätt. Att välja en skola man vill gå på och en linje man vill gå var otroligt svårt för mig eftersom jag inte kunde välja i princip vad jag själv ville.

Trots att mina högstadieår har varit som en berg- och dalbana så finns det otroligt många minnen, som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut




Kommentarer
1. En kämpe Charlotte 2017-05-29


Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan