Mitt avslutningstal

I lågstadiet hade vi mer fritid än lektioner, läxor och ansvar. Man var fri som en fågel och gjorde det man kände för stunden oavsett om det var att leka med lera i regnet, spela kula eller kura ihop sig i någon hörna och prata om vem man var kär i. Hur mysigt var inte livsviktigt med Karin när vi hade massage stund och pratade om hur man var en bra kompis.

Sedan i mellanstadiet kände jag hur vi successivt fick mer ansvar och vi blev framför allt tightare som klass och sen i 5:an hände det som inte fick hända. Vi, världens bästa B klass skulle splittras. Men först, boda borg! och oj så kul vi hade med bananbåt spökhus och allt bus. Efter det var domedagen kommen, sommarlovet var slut och vi skulle börja 6:an med en ny klass. Men man vande sig snabbt även fast sexan var mycket nytt, ny klass, nya elever, första betygen och nationella prov. En av dom där nya är idag är en av mina närmaste vänner och även fast det bara var 4 år sen vi träffades så känns det som vi känt varandra sedan tidernas begynnelse. Det är så det blir när man umgås så intensivt som alla vi här inne gjort. Så gott som varje dag, år efter år. Ändå är var och en av oss en unik individ men en egen personlighet som på något sätt gått ihop med alla på ett unikt sätt lite som en gott och blandat påse. Många andra skolor saknar gemenskapen vi har med varandra speciellt respekten är något jag hört är ovanligt mellan såhär många olika individer. Något jag alltid uppskattat med just er.

Högstadiet, det finns så mycket att säga. Jag växte upp på riktigt. I sjuan var Jonas inlämningsuppgifter och Elins text och tanke allt. Men med tiden började sakerna på utsidan av skol bubblan vara en aning mer intressanta. Jag sket inte i skolan men jag la verkligen ner varken min tid eller själ i det jag gjorde. Jag upptäckte att det inte behövdes. Jag är ju ett så kallat C barn och har aldrig behövt kämpa för att va det. Orättvist tänker vissa, men det finns ju A barnen också. Några jobbar röven av sig för att få det betyg de vill ha medans det känns som andra bara får dom serverade på silverfat. Högstadieåren var det åren livet tog över för nej, skolan är inte allt. Istället för skolan satsade jag i dansen som jag mår så himla bra av. Vänskapsrelationer växte sig starkare och vissa bleknade bort i all tonårs röra och mitt i allt detta hittade jag mig själv på riktigt. Vad jag, Emelie, tycker är okej och inte och hur det inte är acceptabelt att bete sig omkring mig om de sedan ska gå runt och kalla sig min vän. Alla i här har varit med på min resa ni lärare också vissa mer engagerade och kanske medvetna än andra, men oavsett vill jag tacka var och en av er då ni hjälpt till att forma mig till den jag är idag.

Jonas, tack att du hjälper mig minska mitt sockerintag genom att ta all mat jag någonsin tagit med till dina lektioner när magen kurrade som mest. Tror vi är uppe i fyra glassar två godispåsar och två vindruvspaket. Förstår att det är tufft ibland med lärarlönen men jag anser att du nog lever längre utav att köpa egen hälsosamma mat istället för att äta all vårt skit som kan ge dig diabetes, men snart får du väll det av ålder ändå. Dina inlämningsuppgifter och prov har definitivt utan tvekan varit det jobbigaste med högstadiet men jag tar förhoppningsvis med en hel del kunskap och allt är självklart förlåtet när du sedan slösar bort en veckas lektioner på att prata om dina livsläxor du fått vilket alltid ger en leende på läpparna och en härlig diskussion eller ett skönt nap inför nästa lektion.  

Charlotte, tack för alla dina norrländska matteskämt som du skrattar åt, så att vi sedan kan skratta åt faktumet att någon faktiskt kan tycka att matte är så kul som du gör. Med din passion för ditt jobb får du en att kämpa, förstå och vilja lära sig mer.

Lina, tack för att du räddade oss från monster Mia och för att du fortfarande tror på mig fastän jag gav upp för länge sen. Men det är inte du det är spanskan. Att läspa fram ar- ir och er verb skulle aldrig bli min grej ändå.

Ann hur sträng och läskig du än kan vara beundrar jag dig. En tant på 1,50 starka centimeter som skäller högre än den största schäfern. Men se hur mycket respekt man får utav att stå på sig när det behövs. Ingen hade lärt mig engelska bättre än du.

Elin tack för att du varit min mentor och att man vet att man kan komma till dig oavsett om det gäller vad som hände i helgen eller kompis drama. Du är en av oss och det är jag tacksam för.

Vad är det som går och går men aldrig kommer till slutdestinationen? Tiden.

I det här fallet tycker jag inte alls att det här stämmer då vi nu snart kommit till den sista dagen, sista timmen och sista minuten här i Strandskolan. Vi har kommit till vår slutdestination och nu är det dags att packa ihop sina saker och förbereda sig för nästa resa.