Mitt tal

Jag själv är mycket mer nervös nu än jag var för 10 år sedan när jag tog mitt första steg i den här byggnaden. Då var vi minst nu är vi störst och snart ska vi bli minst igen, vi börjar om från början. nya betyg, ny vänskap med nya människor, nya golv att gå på och nya lärare att ta kunskap ifrån.

Jag kommer ihåg i 6:an när vi skulle bli indelade i nya klasser, vi skulle börja högstadiet. Jag kommer ihåg att jag var så rädd att jag skulle hamna i en klass där jag inte trivdes, en klass som inte pratade sönder lektionerna, en klass utan humor. Jag hade turen att börja i den här klassen, en klass som pratar, en klass med humor. Jag kommer bland annat ihåg när vi var på den där brandstationen i 7:an. Jag kommer också ihåg varenda Romme-resa, eller i alla fall bussresorna. Jag kommer också ihåg den där j*vla busschauffören som stängde av elen nu sista året. Vi har haft mycket kul i den här klassen och det vill jag tacka er för.

Under de senaste 4 åren har jag och förhoppningsvis ni samlat på oss en hel del kunskap som vi kommer kunna använda i framtiden och vi har även lärt oss en hel del onödiga saker. Jag kan erkänna att jag inte varit den mest intresserade eller hårdast jobbande eleven men jag måste också erkänna att det hade varit ännu värre om vi inte hade haft alla fantastiska lärare. Hur mycket lär man sig av att läsa en historiebok i jämförelse med en av Jonas historier?  Så därför vill jag också tacka er lärare för att ni har stått ut med mig.

Jag har ingen aning om hur de nästa 4 åren av mitt liv kommer att va, men jag hoppas på att de blir minst lika roliga som de jag spenderat med er och jag hoppas på at ni andra kommer få det bra ni också.