Myrorna flyttar ut

Jag har många oklara och konstiga minnen från min tid under låg- och mellanstadiet bland annat de stora händelserna och byggandet vid kojan i “stora skogen” eller när vi misstänkte att en lärare hade mördat en annan lärare och smetat blod på träden, men som visade sig bara vara färg från spökrundan efter det senaste öppna huset och att läraren egentligen bara skulle ta en rökpaus. Parallellt med byggandet av kojan så bedrev jag och “ogge” en olaglig handel på fyrengården, så kallad “kompning”. Jag och Oskar var de mest framgångsrika kompningsdrivare under vår tid. Dem enda rivaler vi hade var Ruben och Tim annars var vi överlägsna fram till de att man inte fick “kompa” längre och då splittrades vi, liksom vi i grupp 1 är på väg att göra.

Man brukar ju säga att barn som inte kan sitta still har myror i brallan. Då måste jag säga att jag som liten hade en väldig massa myror i brallan. Det kan ha varit av den anledningen att min tid i skolan under den tiden bestod mycket av sport och lek istället för det man egentligen skulle göra.

Men detta förändrades, Jag vet inte vad som hände men när jag skulle börja 7:an flyttade mina myror jag haft i brallan under 1:an till 6:an ut och jag blev den personen jag aldrig trodde att jag skulle bli, jag blev som de personerna som jag hade varit avis på under alla mina år på lågstadiet. Detta kommer jag att tacka mina sista lärare i grundskolan, Elin, Charlotte, Katja, Jonas, och Ann som för övrigt säger att jag har “submarines” till fötter. Sen får vi inte glömma Mathias och Ingela som alltid finns där mentalt när det är som mest stressigt. Jag skulle säga att den tid på högstadiet som jag kommer att minnas mest är prat lektionerna under SO:n när Jonas drog en story, hans berättelser kunde handla om allt från att byta tapeter till hans vistelse på posten.

Fastän att tiden på högstadiet var den mest lärorika så kommer jag sakna tiden på lågstadiet, när man gick runt som en kung efter en vinst i fotbollen men nu har jag en känsla av att man kommer att känna sig som att man är minst, sämst och fulast de nästkommande åren på gymnasiet. Även fast man ska söka nya utmaningar på fel sida stan och lämna Tyresö bakom sig så är jag säker på att jag kommer att minnas känslan efter en skön seger.

Att sluta 9:an kan vara mer känslosamt än vad man kan tro så jag säger som Gärdestad gjorde i sin låt “Jag vill ha en egen måne”, “Man rår ej för att tårar rinner, när man har mist sin vän” Jag hoppas att ni förstår att Strandskolan är min vän som jag nu mister.