Nya utmaningar

Så här gick tankarna i huvudet på en ungefär fyra år yngre version av mig. Att jag skulle byta skola kändes konstigt men efter sex år på Fårdala skola var det dags för mig att ta nya steg, jag skulle början sexan på Strandskolan. En skola jag inte visste mycket om, förutom att jag kände till idrottshallen där jag spelat både innebandy och fotboll tidigare. Mitt första intryck av skolan var väldigt bra och efter några första nervösa dagar kom jag ganska snabbt in i klassen. Att jag bara gått på denna skola i fyra år känns ibland konstigt. Ganska snabbt fick jag känslan av att jag alltid hade gått här och idag känns det verkligen så. Att jag gått mina första sex skolår år på en annan skola känns nästan overkligt.

Efter fyra år på Strandskolan har det nu ännu en gång blivit dags för mig att ta nya steg.

Nya korridorer att fördriva dagarna i, nya lärare att behöva imponera på, nya kompisar att hänga med. Ja, rätt mycket kommer att förändras i mitt liv när gymnasiet tar fart i mitten av augusti. Att börja gymnasiet har alltid känts väldigt avlägset, som att det inte skulle hända på riktigt. Nu vet jag att det faktiskt kommer hända på riktigt och det är en mängd erfarenheter från Strandskolan som jag tar med mig till gymnasiet.

En händelse jag minns väldigt väl var när vi skulle gå med klassen från Tyresta hela vägen hem genom vandringsleder i skogen. Vi startade i smågrupper men efter en stund fick jag och Freddan av någon anledning den konstiga idén att göra vandringen till någon sorts tävling.

Vi stack iväg från vår grupp och kampen var igång. Vandringen på 1,3 mil omvandlades till en lång löprunda med tung packning, stekande sol och mjölksyra i benen genomförd på knappt två timmar. Varför vi gjorde det här vet jag egentligen inte men det blev väl någon sorts tävling mot oss själva.   

Jag skulle kunna likna denna händelse med “racet” genom Strandskolan. Man har kämpat för att ta sig igenom dagarna och längtat tills skolveckorna skulle ta slut. Nu har alla mina skolveckor här på Strandskolan tagit slut och till viss del känns det väl rätt skönt men faktum är att det är lite vemodigt. Att sluta grundskolan är mer känslosamt än vad man kan tro. Man lämnar många fina minnen bakom sig och låter dem förbli just minnen. Jag kommer sakna mycket här på Strandskolan och vill verkligen tacka mina klasskamrater och lärare för dessa år. Samtidigt tänker jag att det är ett tecken på att man haft det bra när det är svårt att ta farväl så det är väl ett bra tecken.

Nu har racet genom Strandskolan kommit till sitt slut. Jag har gått i mål och om jag tittar tillbaka på mina år här är jag rätt nöjd med mina prestationer. Att man överhuvudtaget överlevde Jonas inlämningsuppgifter i sjuan och har klarat av att få ur sig några ord på engelska när man träffat Ann i korridoren är starka prestationer i sig.

Jag står inne på Strandskolan och ser mig om. Funderar över hur det kommer bli när jag nu ska lämna allt det trygga bakom mig. Framför mig ligger flera år av nya utmaningar och nya intryck. Jag ska byta skola. Jag ska börja på gymnasiet.