Slutet på början

Jag minns så väl min första dag på högstadiet. Det var nervöst och man visste inte riktigt vad som väntade en. Man hamnade i en annan, låt oss säga i en annan dimension av sin skolgång. Visserligen hade jag redan gått ett år här på Strand men vi vet ju alla att börja högstadiet är ett nytt steg och en ny början. För en ny början var det verkligen. Man fick nya lärare, nya utmaningar och framför allt många nya krav på sig själv. Det var helt plötsligt en ny slags mognad man skulle visa, eftersom det inte gick att vara lika mycket “barn” längre som på mellanstadiet.

Jag minns i årskurs 7 när vi skulle spela upp musikalen Grease. Man delade då ut roller så gott det gick till de som ville ha en. Självklart var jag en av dem. Men jag fick kanske inte min drömroll direkt… . Att spela en äldre dam med fransk brytning är inte det mest framgångsrika jag gjort i mitt liv. Inte nog med det var jag också tvungen att på fullaste allvar sätta på mig en orange kjol med prickar på. Men man fick ta och bjuda lite på sig själv, det tror jag en hel del av oss fick göra. Minns ni vilken dundersucé det blev?

Ett annat minne jag har från min högstadietid är när vi skulle ut på den traditionsenliga vandringen i början av årskurs 7. Många av oss och inte minst jag själv nådde nog en ny nivå av tristess, som ny forskning borde göra statistik på. Inte nog med det, vi skulle självklart ha ett gäng hurtiga entusiaster som skulle muntra upp oss med att tänka på det fina vädret och fågelkvittret. Eller vad det nu var för ursäkter för att döva smärtan i våra ben. Men om jag bortser från träningsvärken dagen efter så är detta ett minne som jag kan idag skratta lite åt.

Trots att dessa år har varit tuffa år så är dessa år något som jag kommer att bära med mig nu när jag lämnar denna skola. Här har jag inte bara lärt mig saker jag ska och behöver kunna utan också blivit formad som människa. Tiden och människorna här har på något sätt gjort mig till en mognare, självsäkrare och en mer intellektuell person. Och det är inte tack vare mattelektionen om pythagoras sats utan tack vare de fantastiska lärare jag haft under dessa år.

Tack för allt ni lärt mig, de gånger ni uppmuntrat mig och de stunder ni stöttat mig. Jag vill ge ett själsligt och varmt tack till min mentor Charlotte för att ha funnits där som stöd för mig när det varit svåra tider och saker inte alla gånger sett så ljusa ut. Din optimism gav mig hopp och du fick mig att kämpa. Även ett extra stort tack till Jonas för att ha gett mig många givande samtal om himmel och jord och övat mig i att vara en stark person som vågar stå för den jag är.

Tack Strandskolan för allt. Det här är inte slutet. Det är slutet på början av vad som har format mig under dessa år till en klokare, mer öppen och nyfiken individ. Det är slutet på början och det är nu dags för en ny början där jag får visa vad jag har formats till tack vare er alla och denna tid.