Avslutningstal från elev i årskurs 9

Slutspurten


Alfred Bergkvist 2017-06-02

Nu har jag gått här i nästan nio år, nio år uppdelade i flera perioder som jag tillbringat i flera olika grupper. Den period som jag kommer ihåg bäst och för mig varit den viktigaste, absolut roligaste och mest givande har varit högstadiet.

Högstadiet tog sin start i början av sjuan då att allt lugnat ned sig efter ett sista år i mellanstadiet fullt av nya ansikten, nya grupper och sjuttioelva jäkla timmar bakom Tinas läsförståelseböcker.

Sjuan var den period som man kan beskriva som idyllen utifrån gruppindelningmodellen.
Allt kändes perfekt och det verkade som om de aldrig skulle kunna vara på något annat sätt.

Åttan var det år som kändes som om det aldrig skulle ta slut. Mitt i högstadiet, varken början eller slutet. Åttan bestod av inlämningsuppgift efter inlämningsuppgift från Jonas håll. Jonas döpte dom till inlämningsuppgifter då han tyckte det var alldeles för mycket arbete för att kunna kalla en vanlig läxa. Men till slut tog även inlämningsuppgifterna slut och man kunde äntligen lämna det sista classroomet för läsåret.

Vi gick nu i nian och var äldst på skolan, höstterminen flöt på, vi arbetade bland annat med ett antal Pejlouppgifter, där böckerna som vi fick uppgifterna från nu mer använts som stöd under de vingliga borden i klassrummen, vilket kanske säger lite om vad vi tyckte om Pejlo. Sista terminen har vi ärligt talat inte gjort så mycket förutom nationella proven. Vilket både varit till det bättre och det sämre. Somliga dagar har det känts som om man suttit och väntat från då vi börjat tills vi slutat. Medan andra dagar har varit fullproppade med nationella prov i NO, historia, engelska och matte. De blev alldeles för mycket ibland och ingenting andra dagar.

Jämfört med åttan kan jag säga att nian inte har varit ett speciellt ansträngande år. Men nian har inte varit ett år bortkastat som pärlor till svin. Nian har varit det år då jag har hittat mig själv och mina bästa vänner. 9:an har varit det år som jag har haft absolut mest glädje av men även de år som kommer ge mig mest glädje i framtiden. Jag kommer kunna tänka tillbaka på nian i Strandskolan och fyllas av en glad känsla vilket jag vet av erfarenhet inte är till de vanliga.

Dessa år har jag spenderat med grupp tre, och jag vill säga att vi har haft det riktigt bra, större delen av tiden. Och att majoriteten av er i grupp tre har varit anledningen till att motivationen och lusten att gå till skolan funnits kvar. Men nu med någon vecka kvar tills vi slutar måste jag få säga att det ska bli ganska skönt att träffa nya människor och vidga vyerna, vilket jag inte tror jag är ensam om att tycka.

Som avslutning vill jag bara säga att ha gått här på Strandskolan har varit en trygghet för mig, jag har aldrig kännt att jag behövt vara någon annan än den jag är, jag har heller inte känt någon stress över hur jag ska prestera. Så klart att jag känt att jag hellre legat kvar i min säng vissa dagar eller frågat mig själv “om jag ändå inte känner mig lite sjuk?” Men jag kan med säkerhet säga att jag aldrig känt att det varit jobbigt att gå till strandskolan. Och det är på grund av alla de fantastiska lärare som jag haft under de år jag gått här. Jag vill avsluta med att tacka alla er för det otroliga stöd ni gett. Tack!

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan