Avslutningstal från elev i årskurs 9

Tio år av minnen


Hanna Åström 2017-06-02

Tio år, mer än halva mitt liv. Så länge har jag gått på Strandskolan. Jag kommer ihåg när jag tog mina första steg på skolans skolgård. Allting var nytt, både lärarna, kommunen och alla kompisar. Det var pirrigt men jag kände mig så stor och cool som äntligen skulle få börja skolan på riktigt. Jag som hade flyttad från nacka kände igen. Och just då, när jag var sex år, hade jag inte en blekaste aning om hur fina vänner jag skulle få eller hur roligt vi skulle ha det tillsammans under de 10 kommande åren. När jag tänker tillbaka på min skolgång här så finns det så mycket kärlek, vänskap och lycka att minnas. 

De allra starkaste och absolut roligaste minnena är från lågstadiet när den mesta av tiden spenderades med kottkrig, koj byggande eller kulspel. Det var även då jag gick i den underbara B klassen som jag aldrig kommer glömma. I klassrummet var vi mer som djur på ett ZOO än elever på lektion. Det var inte ofta frid och fröjd i rummet om team B var där. För det var ungefär så det var, vi var som ett litet team. Team B krigade mot Team A. Jag kommer ihåg en gång när Några B:are gick in i klassrummet där A hade lektion, vi blev helt chockade. Dem satt helt knäpptysta och jobbade med det som läraren hade sagt till dem att göra. Det var nästan en exotisk syn. Nu, några år senare, när klasserna har blandats och kriget är över så har några av dem där A barnen blivit nära vänner till mej. Det kunde jag verkligen inte tro skulle hända när jag gick i trean.

Jag kommer också ihåg när jag råkade kasta en pinne i Nisses huvud när vi hade kottkrig så att han började blöda. Jag fick panik och trodde att jag hade bevittnat ett mord. Som tur vad löste det sig. De gånger jag och några tjejkompisar ställde upp i strandfestivalen tre år i rad och vann är också ett starkt minne. Vi kände oss som kungar på skolan just då, det va en skön känsla. Men jag får inte glömma att berätta om alla kojor vi byggde i skogen. De var lite för långt ifrån skolgården och efter ett tag så blev det förbjudet att gå dit. Men eftersom att vi var riktiga gangsters gick vi dit ändå och blev såklart påkomna av Glenn som förstod att vi inte skulle lyda lärarnas regler.

Under lågstadiet så hade vi två fritidsledare som har betytt extra mycket för mig. Igge och Karin. Igges historier om galna saker som hade hänt honom när han var liten eller alla gånger vi fick köra röris med Karin var saker man såg fram emot. De var också alltid bäst på att lösa fjantiga konflikter mellan tjejerna i klassen med hjälp av bråk pärmen. Igge och Karin gjorde lågstadiet roligt, tryggt och minnesvärt. Tack för det!

Efter några år var det dags för högstadiet, vilket kom som en chock. Jonas plågade oss hela 7an med hemska inlämningsuppgifter som jag drömde mardrömmar om och jag tror inte att det fanns en enda elev i vår årskurs som inte var livrädd för Ann i början. Men sedan lugnade det ner sig och jag kan idag säga att jag är tacksam över allt som våra lärare har gjort för oss. Det har varit stressigt, hårt och kämpigt under vissa stunder men jag tror att vi alla har lärt oss väldigt mycket och vuxit som personer.

Nu är det dags för oss nior att lämna denna älskade skola som vi har gått till varje dag i 10 år. Det kommer kännas annorlunda, konstigt och pirrigt. Ungefär likadant som när jag började. Men jag känner mig redo, så tack Strandskolan!


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan