Ungefär nu har jag börjat tröttna på skolan

Fast det spelade inte så stor roll att det blev mer och jobbigare skoljobb desto äldre man blev för det var en annan sak som hände med mig när jag blev äldre. Jag slutade oroa mig.

Min peak, tiden då jag lade ner som mest tid på mitt skoljobb var troligtvis i ettan när vi läste Moa och Mille, skrev meningar som handlade om “veckans ord” och försökte svara på frågor på ett sätt så att man skulle förstå vad frågan handlade om även om man inte hade läst den.

Efter det har det gått utför. Och då pratar jag inte om betygen utan om mängden tid jag spenderar på att läsa läxor och arbeta i skolan. Under i princip hela min skolgång har jag fått höra att man ska börja plugga till prov tidigt för om man sitter sista kvällen och råpluggar så kommer man ändå inte komma ihåg något, men jag har hittat ett kryphål; råplugga på rasten innan provet! Då hinner man knappt glömma bort något och man kan ha hur mycket fritid som helst innan. Nu kanske ni inte tror att det funkar men det gör det, på grund av en sak som jag, efter 3 år i högstadiet, har kommit på.

Proven i högstadiet handlar inte om ämnet man har prov i. Det handlar om hur ofta man använder “eftersom”, “vilket leder till” och “en konsekvens av detta är”. Detta stämmer inte bara i SO och svenska utan också i slöjd och bild för kvaliteten på det man tillverkar har ingen riktig betydelse, bara man kopplar det till historiska epoker och diverse kulturer. Därför räcker det att plugga tio minuter innan provet.

Jag kommer ihåg Tinas läsförståelseböcker som man i oräkneliga timmar har låtsas läsa och skriva i, Elins text och tankar som jag egentligen alltid improviserade fram under samtalen i bokcirklarna, och Anns älskade Once, som jag självklart alltid skrev på lunchrasten innan den skulle vara inlämnad. Nu har jag gått sista terminen i sista årskursen och kommer äntligen få lämna denna gamla tegelbyggnad men samtidigt som det ska bli skönt att slippa Strandskolan och allt vad den innebär känns det nu konstigt att lämna den skola som man i tio år gått till varje vardagsmorgon och hem från varje eftermiddag. Strandskolan har varit en del av min identitet under en väldigt lång tid och nu ska den plötsligt försvinna ur mitt liv.

Det är klart att alla skoldagar inte har varit särskilt roliga men jag kan nu säga att jag är glad att jag spenderade de där långtråkiga lektionerna just här på Strandskolan. Så det är det inte utan vemod som jag nu ska lämna den. Min skolgång har, allt som allt, ändå varit ganska trevlig, jag har träffat några av mina allra bästa vänner, fått minnen jag sent kommer glömma och jag har nog blivit lite klokare ändå.