Vad händer nu?

Från att ha gått på en avdelning flyttades man till en annan och fick se ännu lite mer av skolan. Ju äldre man blev desto mer van blev man med skolan, man började se skolan som vardag istället för ett äventyr. Men en sak hade man alltid kvar, en nedräkning. Nedräkningen till att bli stor och få gå ut ur 9:an, nedräkningen till friheten och nedräkningen till ett nytt spännande äventyr. Det som har tagit oss till just denna dag idag.
T
iden gick och skolan började sakta men säkert bli MIN skola. Man kunde stolt säga att man gick på Strandskolan med bra lärare. Sedan kom högstadiet, det var som en smäll i ansiktet, fast en bra smäll. Som väckte mig till liv. Jag började inse att mina år på strandskolan började komma till ett slut. Samtidigt började skolan bli vår. Vi började bli de äldsta på skolan som barnen fruktade. Vi, som bara för några år sedan hade schemalagda inomhusraster och utomhusraster och gränser på rasterna som vi behövde hålla oss innanför. Det kändes rätt sjukt.

Skolan har varit mer än bara en skola för mig, det har varit en plats för gemenskap, kärlek och vänskap. Det har varit en plats där vi har utfört många “busiga” handlingar men även många bra handlingar.
Vi har formats här, varenda en av oss. Vi har blivit dem vi är idag pågrund av er lärare och det vill jag tacka er för. Men mina tankar fortsätter gå tillbaka till frågan: Vad händer nu? Hur blir det med oss? I början delade vi in skolan i olika perioder och terminer, steg efter steg kom man närmare målet, det sista åŕet. Jag började fundera på om detta var de sättet jag ville komma ihåg skolan på, att grundskolan bara var en enda stor längtan till något större. Men sen insåg jag det inte alls var så jag ville att Strandskolan skulle bli ihågkommen. Istället vill jag blicka tillbaka och mäta våra år här på Strandskolan genom vänskap som bildats snarare än en period som bestod av en stor nedräkning. Jag vill blicka tillbaka till vår vänskap som har formats här i flera år.

Vissa vänskapsband var mer vardagliga, medans vissa har bildats för livet. Men varenda människa har bidragit till en gemenskap här som är svår att glömma. Det är så jag vill minnas min tid här på Strandskolan. Och det är så jag hoppas att ni kommer minnas Strandskolan.

Till sist vill jag tacka våra lärare, Jag vill tacka er för att ha gett oss er tid, talang och kunskap. Ja, vi vet att det är ert jobb att göra det. Men vad ni gjorde för oss gick utöver ert jobb. Ni tog er tid att förklara uppgifter när vi inte hade varit uppmärksamma på lektionen. Ni behöll lugnet med oss även fast vi ibland var ytterst jobbiga. Ni har format oss, och förberett oss för ett ytterligare steg i livet. Så tack lärare, verkligen. Jag vill också ta chansen att tacka min grupp, Grupp 3. Ni är ett gäng underliga människor som jag spenderat de senaste fyra åren med. Och vet ni vad? Med blandade känslor medger jag faktiskt att jag är väldigt glad att jag hamnade här. En grupp som presterat lika mycket som vi haft roligt. En komisk grupp som aldrig utfört en lektion utan skratt.
Vi har haft en gemenskap med både kärlek, vänskap och bråk. Precis som en familj. Så grupp 3, tack. Hej då, Strandskolan, i´m out.